Synen på ”hedersvåld” har diskuterats en hel del på senare tid bland annat hos Fanny och på Facebookgruppen Varför apor aldrig bär rosa klänning. På Facebookgruppen har den antirasistiska feminismen kritiserats för att negligera och osynliggöra invandrarkvinnors men även HBTQ-personers rättigheter, vara allmänt relativistiska och ”hylla kvinnor i slöja”. Ironiskt nog var upprinnelsen till diskussionen en artikel i Bang där Humanisterna kritiserades för att vara heteronormativa.
Nu till några frågor: På vilket sätt har vi negligerat och osynliggjort? När vi inte instämt i den svartvita, rasistiska och förenklade bilden av ”kultur”, eller vad? I vilket sammanhang har ”muslimska kvinnor i slöja hyllats”?
Antirasistiska feminster problematiserar den svartvita synen att invandrare och muslimer är en homogen grupp, att det finns en specifik ”invandrarkultur” och ”muslimsk kultur”. Antirasistiska feminster problematiserar dikotomin (motsatsparet) där svenskar och europeer enbart står för det moderna, jämställda och icke-homofoba medan invandrare och muslimer enbart står för det omoderna, ojämställda och homofoba. Problem med homofobi och kvinnoförtryck kan inte hänföras till enbart invandrare eller muslimer. Det är ett globalt problem och inget annat. Vi antirasistiska feminster vänder oss emot den stereotypa beskrivningen av invandrare och muslimer som traditionella, homofoba, kvinoförtryckande och omoderna. Den beskrivningen görs ofta på ren slentrian utan någon större fakta på fötterna. Sådana fällor och förenklingar faller ofta diskussionen om olika kulturer i, tyvärr.* Det är en fälla som spelar och gynnar högerextrema. De den förenklade retoriken för att skrämma upp folk och för att inskränka invandrares och muslimers rättigheter, oavsett kön eller sexuell läggning. Det är något alla, inte minst feminister måste inse och förhålla sig till. Däremot är inte alla som vill att begreppet ”hedersvåld” används rasister.
Några ytterligare frågor: om Sverige nu är så himla jämställt, varför saknar då papperslösa kvinnor och kvinnor utan uppehållstillstånd en massa rättigheter i Sverige som andra kvinnor har? Om Sverige nu är så bra på HBTQ varför negligeras då asylsökande HBTQ-personers problem hos Migrationsverket?
Jag menar inte att det är fel att problematisera saker som tvångsgifte och ”hedersvåld” dock tycker jag att man ska akta sig för att börja prata om en homogen ”invandrarkultur” eller ”muslimsk kultur” som problemen kan hänföras till när det är vissa som har medeltida värderingar och inte alla. Invandrare och muslimer är olika, har olika värderingar, olika syn på religion och tolkningar av den osv. Men det glömst tyvärr ofta bort. Vi antirasistiska feminster förnekar inte att ovanstående problem existerar , vi tycker bara inte om den förenklade bilden. Det betyder inte heller att den problematik som beskrivs i debatten inte existerar i verkligheten eller att de kvinnor och män som vill ut ur det hela inte ska få hjälp. Självklart ska de få det. Att inte vilja problematisera våldet och att vilja agera är problemet inte att vägra kalla ”hedersvåld” ”hedersvåld”.
Antirasistisk feminism är heller inte relatvistisk. Relativism betyder, precis som Mattias Irving påpekar, att ”ingen kulturs värderingar och synsätt kan åberopa ett naturligt företräde i möten mellan kulturer.” Det passar överhuvudtaget inte in på den antirasistiska feminismen då man påpekar att våld mot kvinnor är ett globalt problem. Att våld mot kvinnor är ett globalt problem betyder dock inte, enligt mig, att allt våld är likadant, har samma eller liknande motiv i alla fall. Det är en misstolkning av oss antirasistiska feministers ståndpunkt.
*För att exempel se: ”Invandrare” i mediearkivets typgalleri av Ylva Brune, Maskulinitet och kamp om nationella arenor – reflektioner kring bilden av ”invandrarkillar” i svensk media av Anna Bredström och Patriarikala enklaver eller ingenmansland? Våld, hot och kontroll mot unga kvinnor i Sverige av Paulina de los Reyes.